När internet kom - en betraktelse över en tidigare teknikrevolution
Det var inte en natt och inte ett ögonblick, men ändå minns många det som om internet "lanserades", som om världen tryckte på en knapp.
I slutet av 90-talet gick en kollektiv våg av förväntningar genom västvärlden. Plötsligt skulle allt bli digitalt. Allt. Den nya ekonomin var här.
Vi var på väg in i en revolution som skulle förändra allt; jobb, relationer, utbildning, handel.
Politiker pratade om ett paradigmskifte, näringslivet pratade om affärsmodeller ”utan friktion” och en ny sorts entreprenörer pratade om att världen aldrig skulle bli sig lik igen.
Minns du namnen?
Boo.vom som brände över en miljard kronor i riskkapital på att sälja kläder online med en banbrytande, men odugligt tung, 3D-motor.
Framfab, som växte explosionsartat genom att sälja digitala strategier till företag som ännu inte visste vad de skulle ha dem till.
Icon Medialab, Spray Ventures, Cell Network…
Alla skulle vara med. Alla. Även om man inte riktigt förstod vad man köpte, vad man byggde eller vad man investerade i. Det viktiga var att man inte skulle hamna på efterkälken.
Börsvärden rusade, nyexaminerade 25-åringar var miljonärer, och det gamla betraktades som trögt och föråldrat.
I efterhand liknar det mer en masspsykos än en affärsrörelse.
Och så sprack bubblan.
Våren 2000 ramlade kortleken ihop. Boo.com gick i konkurs. Framfab föll från en värdering på 42 miljarder till några hundra miljoner. Tusentals sparkades, massor av startups lades ner.
IT-bubblan blev ett av de mest tydliga exemplen i modern tid på kollektivt önsketänkande. Som sagan om kejsarens nya kläder, fast med serverhallar och optionsprogram.
Det blev en tillnyktring.
Men det blev inte världens undergång. Det blev bara... verklighet. Tekniken försvann inte. Den utvecklades. Den blev mindre ”revolution” och mer infrastruktur.
Och kanske är det just här den verkliga transformationen hände, inte i överlöftena om ett nytt samhälle, utan i den tysta integrationen i det gamla.
Företag började bygga riktiga tjänster med riktiga kunder. Amazon växte långsamt till ett monster. Google, som under IT-yran betraktades som en uppstickare, tog över sökmarknaden. Wikipedia slog ut Encarta.
Och på den vägen har det fortsatt.
Idag är internet en självklar del av våra liv. Vi bokar tågbiljetter, deklarerar, chattar, läser nyheter, streamar film, ringer videosamtal, jobbar i molnet. Vi lär barn att använda surfplattor innan de knäppt skorna.
Men hur ofta hör vi idag någon säga: ”Du måste förstå internet, annars är det kört”?
Nästan aldrig.
Internet är som elektricitet. Ingen pratar längre om att det är framtiden, det bara är där. Alla använder det. Även de som säger att de inte kan teknik använder appar, skannar QR-koder, gör bankärenden online. Det är så integrerat att vi knappt märker det.
Och nej. Det blev ingen massarbetslöshet. Inga massiva branschdödsfall. Traditionella företag finns kvar. Nya jobb har tillkommit. Många gamla jobb har förändrats. Vissa har försvunnit, men så har det alltid varit.
Internet förändrade världen. Ja. Men inte som en jordbävning. Snarare som vatten som tränger in i varje spricka och formar landskapet långsamt.
Tänker på det när jag hör ännu en fjunig ”superentreprenör” skrika sig hes om att den som inte integrerar AI i sin core business IDAG är dömd att gå sotdöden till möte…
Men det är klart, historien upprepar sig aldrig. 🤷♂️
Vad tänker du?
Ursprungligen publicerad på LinkedIn av Karl-Johan Lantz
© ScaleMate — Värdedriven Försäljning